Åland runt – ett resereportage

Under en solskensdag i slutet av april stängde svenska marknadsavdelningen ner sina laptops och klev på Viking Grace, med siktet inställt på Åland. Vad får man inte missa? Vad är det som gäller på Åland just nu?

Nyfikna och taggade klev vi på minibussen som skulle ta oss runt på huvudön, proffsigt guidade av våra åländska kollegor och Sara Limnell från öns turistbyrå.

Årets stora snackis på Åland är så klart Stormskärs Maja – den finlandssvenska storfilmen som fått biopubliken att jubla. Filmen sprider ljus både över den åländska historien och örikets säregna natur, och har på något vis lyckats ringa in det åländska kynnet. Lekfullt och allvarsamt om vartannat, med en sällan skådad entreprenörsanda.

Nu säljs allt från saltlakrits till böcker, vykort och Guldviva-smycken med Stormskärs Maja-tema i var och varannan butik längs Torggatan – Mariehamns gåtata och köpcentrum.

Och på Ålands kulturhistoriska museum kan man beundra de vackert stickade tröjorna och annan rekvisita från filmen i en utställning dedikerad till ... ja, just det, Stormskärs Maja.

Vi som sett filmen och undrat över de brittiska soldaternas intåg, får äntligen bilden klar för oss under vårt första stopp på Bomarsunds nya besökscentrum. Bomarsund ligger ca 3 mil norr om Mariehamn, hit cyklar du på två timmar om du inte tar bilen eller bussen så klart.

Fästningen, som en gång var Ålands mest magnifika byggnadsverk, blev egentligen aldrig klar. År 1854, drygt 30 år efter att den ryska krigsmakten påbörjat bygget, förstördes fästningen mitt under det brinnande Krimkriget.

Här strosar vi runt bland stora kanonpjäser och ruiner, inandas doften av vårens första blomster och njuter av de hisnande vyerna från utsiktsplatsen med det skräckinjagande namnet Djävulsberget.

För att återkomma till ålänningarnas entreprenörsanda. Ett bra exempel är Vinsmedjan och Kvarnbo pensionat i Saltvik. Här möts vi av Ella och Martin, som rustat upp och driver gården där Ellas farmor Anna-Greta en gång startade öns första landsortsbageri.

Det är som att kliva rätt in i en herrgårdsdröm från förrförra seklet, med fågelkvitter och katter som lapar sol på farstutrappen. Vinprovningar, gofika och konstutställningar – kryddat med Ellas berättarglädje och fantastiska släkthistorier. Här känns det verkligen som att vi kommer nära den åländska själen.

En annan av öns kreativa näringsidkare, Robinsson-vinnaren och tv-kocken Michael Björklund, driver restaurang Smakbyn, ett stenkast från medeltida Kastelholms slott.

Efter att ha fått hans senaste uppfinning, antiskavsårs-kallingar för storvuxna, presenterade för oss är det dags att smaka på öns nationalrätt – Ålandspannkakan.

Och håll i dig. För nu kommer en vattendelare på ön. Ska den göras på mannagryn eller risgryn? Här i Sund görs den i alla fall på risgryn. Och den smakar fantastiskt, med sviskonkräm och en klick vispgrädde uppepå.

Efteråt vänder vi tillbaka söderöver mot Mariehamn och Sjökvarteret med dess tjärdoftande båtar och det lilla vita kapellet, som blivit ett vanligt vykortsmotiv. Vi är så gott som ensamma på öns röda vägar, och det är svårt att föreställa sig hur det ser ut här under högsäsong, när turisterna strömmar till.

Knappt har vi hunnit svänga in på stadens gator förrän vår guide konstaterar:

– Där går Anders med sin hund.

Anders är näringslivsmannen Anders Wiklöf, som jag frågat lite om i början av turen. Murarsonen som blev Ålands rikaste man ser så anspråkslös ut att jag inte kan låta bli att utbrista:

– Men han ser ju så vanlig ut!

Sara ger mig en blick som säger att ja, varför skulle han inte. Ju längre resan fortskrider desto mer lär jag mig uppskatta ålänningarnas avslappnade inställning, både till livet och naturen. Med det inte sagt att det råder brist på viljestarka öbor. För att kunna leva så här, omgiven av det oändligt vackra, men nyckfulla, havet krävs nog en hel del jävlaranamma.

Vill man fördjupa sig i den långa sjöfartshistoria som utmärker Åland kan man med fördel besöka Sjöfartsmuseet och Pommern. Galjonsfigurerna längs väggarna är spektakulära, men undrar om montern med en av världens två äkta piratflaggor inte är häftigast ändå.

En lång och inspirerande dag är till ända. Innan det är dags att krypa ner i sängen på Park Alandia Hotell slinker vi in på Compagniet och beställer in en gudomlig gindrink.

Var Åland som vi mindes det? Jojomän, visst kände vi igen vårt skärgårdsparadis. När andra semesterorter smällde upp nöjesparker, köpgallerior och vattenland i långa rader behöll Åland sitt lugn och sin småskalighet. Något som vi är evigt tacksamma för i dag.

Sakta går vi hem genom Mariehamns gator. Koltrasten spelar upp sin vårserenad i fjärran. Inte en kotte syns till.

Text och bild: Helena Ringström